Sov, du lilla videung, än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide, än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig, och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön, vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vaggar.

- Jag har precis "införskaffat" Spotify och är kär. Ramlade över Älskade Barnvisor från Barnkammarboken (Volym 1).
Det gjorde min hela dag - vaknade vid 10.00 - hoppade ur sängen och var riktig lycklig och utvilad. Så idag skall nog bli en underbar dag med solen som reflekterar sig i snön och lite sött snöfall.

Och kanske god middag ikväll! Ibland kan allt vända så snabbt (även om jag ännu är arbetslös så känns det ljusare)

Hade jag varit hemma hade jag kokat upp vatten och suttit med en kopp varm choklad. Jag hade suttit med en pensel i ena handen och målat för att på det sättet lura mig själv att jag gör något av nytta på dagarna. Om jag varit hemma hade jag lutat mig tillbaka och funderat över läget, tänkt ut en lösning och planerat.

Istället har jag panik över allt som snart kommer hända. Inget jobb innebär inga pengar och innebär snart att jag måste flytta. Och jag vill inte lämna min lilla säkra nuk i världen.

Den blivande mannen här, sovandes vid sin älsk nu efter 3 dagar i från varann. Skönt att ha henne i min famn igen. Nu medans min tös är på toa för sina nattliga behov så passar jag på att leka fram ett inlägg på hennes sida ... LeR.

Nu efter ett par timmars tvtittande, duschning, färgning av älsks hår och matätning i sängen är det dags för skönhetssömnen inför resan till Fårö i morgon. Skall hem och forsätta med utflyttningen ur barndomshemmet inför försäljningen (känns ännu skumt)

Ja ja nu har sötis blivit klar o jag vill nu slita mig från datorn för att ge henne min varma famn o en massa pussar.

Hej svejs alla läsare "Den Blivande Mannen"

CSI - semlor - nyduschad - kall cola och blivande mannen.
Allt som allt en trevlig natt

Nu kommer ett va-vänlig-mot-världen-och-naturen-inlägg igen. För nu när vi pratat om att göra världen till en bättre plats har många nämnt att fattigdom, hunger och liknande inte skall finnas. Samt att miljön skall få frodas. Så slå nu ett kast och hjälp till på vägen.

Både sidorna jag tipsar om är helt gratis och kräver i princip ingenting av dig som privatperson.

Den första är en min nya startsida. Godstart.se heter den, och lägg gärna till den som startsida och bidra med en liten peng varje gång du öppnar ny internetsida - samt om du behöver söka nummer på hitta.se, kolla vädret, vilka program som går på tv, eller handla via internet. Du väljer även själv dina 10 favoritsidor som du kan gå till direkt genom sidan och även på så sätt hjälpa till lite för att göra världen till en vackrare plats.

Du väljer själv vilken hjälporginisation pengarna skall gå till genom att registrera dig. Och genom att göra det kan du också se hur mycket pengar du hjälpt till att samla in än så länge. Bara att klicka på länken och läsa lite mer om vad det handlar om - genom det bidrar du med ett antal ören till världen.


Och det andra tipset är den gamla godingen ett klick för skogen. Gå in en gång per dygn och klicka på en knapp - genom ditt klick räddar du 5 dm² gammelskog. Detta kan du göra en gång om dagen. och kräver inte särskilt mycket ansträngning som ni förstår - det gäller att klicka på en knapp en gång om dagen.



Tipsa gärna om de här sidorna på din blogg/hemsida också så fler förstår hur lätt man faktiskt kan hjälpa till lite.

Lyssnar på fransk musik, försöker förhindra ett nervsammanbrott, känner mig mainstream för längtan till Paris och de slingriga gatorna, de arroganta fransoserna som vägrar prata engelska, de avskyvärda baguetterna och den underbara atmosphären.

Jag är kär och jag tror aldrig igen att jag kommer se staden. Det är inte ens ett år sen jag lämnade gatorna för kalla Sverige men det känns som en evighet sen.

God morgon. Någon är uppe och möblerar om - jag har inte lagt mig än.

Natten är lång och tankarna många, om 30 minuter är filmen slut, och förhoppningsvis även möbelflyttandet våningen över. Då skall jag somna och drömma vackra drömmar.

Ibland vill jag kunna allt, vara bra på allt och bara platsa överallt. Men tyvärr går det inte till så, och jag kan inte bestämma mig för vad jag kan vara bra på. Är det att skriva? Att måla? Att fotografera? Hur gick det egentligen med alla drömmar och planer som lagras på hög och aldrig kommer till skott? Hur blev det med den jag egentligen borde vara?

Mina händer är fläckade av färg - min kind har en vit färgfläck och mitt hjärta en kärlek till det estetiska och konsten i världen.

Jag håller på att göra klart tavlan då jag köpte färg idag - ny canvas till andra beställda tavlan är även inköpt. Det skall bli ett vackert par tillsammans. Jag vill inte visa hur det blir förens jag är helt klar så ... den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Det gör däremot en jag som vill läsa nya blogginlägg mitt i natten - alla sover, eller festar, eller något annat (o)nyttigt man kan tillbringa natten med. Tänk på mig uppmanar jag er där ute. Skriv några inlägg varje natt så jag kan underhålla mig själv. Sitter här med en godispåse och kall Coca Cola (som jag just nu råkade tippa på golvet så lär inte ha kvar någon kolsyra) och saknar sköna tankar att läsa om.

Jag är lite besviken - inte ett enda kärleksbrev med hjärtan och kärleksförklaringar ligger innanför dörren på mitt golv så här dagen innan alla hjärtans dag - fy *cry*

Men ännu är det inte för sent - ni är välkomna att skicka den snabba sortens kärleksbrev, mail that is. Mailen är som vanligt [email protected] och jag förväntar mig en drös med gulliga kort på söta katter och hjärtan när jag vaknar imorgon - gärna några söta rader också för att göra mig ännu lyckligare.

Att en så enkel, och dyr (39.90), sak som jordgubbar i en hjärtformad ask kan få mig så glad. Till kvällsmat skall jag därför äta banan, kiwi och jordgubbar med Yoggi. Ser framemot det mycket - lycka kan komma så lätt vid små ansträngningar.

Blivande mannen har lämnat stan för att bege sig till landet, familjen och Fårö - jag saknar honom redan. Glad alla hjärtans dag älsk.

Jag har hört talas om synkroniserad barnafödsel, synkroniserade toalettbesök, synkroniserad bilputsning, konståkning och självklart synkroniserad andning med blivande mannen.

Men synkroniserad blogging? Någon gång skall dock alltid vara den första. För er som undrar så är definitionen av synkoblogging:

”Två eller flera bloggare publicerar samtidigt var sitt inlägg om ett gemensamt ämne samt länkar till varandras inlägg.”

Denna gång har jag och H C Barregren har därför ställt oss frågan:


Här hittar ni min beskrivning och CB:s här. Titta in, läs och forma er egen värld - du är jättevälkommen att kommentera detta inlägg med en länk om du bestämmer dig för att skapa din egen lilla värld på din blogg. Jag vill jättegärna läsa hur din värld ser ut.

Jag vill inte utmana utan jag uppmanar istället - ta en stund för dig själv och tänk ut hur din värld skulle se ut.

Länka gärna till mitt inlägg så länkar jag tillbaka i listan under - så kan vi skapa en kedja av fina världar och vackra världar. Så join in och förändra världen med oss - (kom ihåg att uppmana dina egna läsare till att fortsätta kedjan).


Underbara egovärldar so far:

* Estetjävel (Om jorden bestod av mig och mina likar)

* HC Barregren (Om alla vore som jag)

* Schlaraffenland (En garde!)

* Lusamusa (Om jag fick forma världen)

* Niotimmar (Hur skulle världen se ut om alla vore som jag?)

* VaCuum (Om alla vore som jag)

* Divage (Hur skulle världen se ut om jag fick bestämma?)

* Presentabel (Presentabels bättre värld)

* Hembretset (Om Alla Var Som Hembretset)

* Klatuu (Om alla vore som jag)

* Hon som räddade världen (What a wonderful world....?)

* Teolinda (Teolinda och Verkligheten)

* Mellan eld och vatten (Hur skulle världen vara om alla vore som jag)

Det enda jag hör är massa ljud - min tickande klocka, laptopen som låter som en flygplansmotor som håller på att krasha och den felkopplade lampan som är lite felkopplad och därför surrar.

Jag orkar inte se något på tv:n och inte sätta igång något på datorn. Jag vet inte vad jag skall göra alls. Jag har inget att göra på morgonarna, inget att göra på dagarna, inget att göra på kvällarna och inget att göra på nätterna. Känner mig som en ursel ursäkt till människa just nu.

Om hela världen bestod av mig i plural så skulle världen vara en vänlig värld, en värld där ingen skulle behöva rysa till Friends-reklamerna för att man känner igen sig och fått uppleva hur grymma barn kan vara på nära håll. Där barn (och vuxna) skulle behandla sina medmänniskor med respekt och inte viska i smyg eller försöka trycka ner de som inte passar in i normen. Föresten ... stryk det - det skulle inte finnas något ord som norm.

En värld där bomber inte skulle släppas över oskyldigt människor och där folk med vapen inte skulle styra världen. Gränser skulle suddas ut och kramar skulle delas ut varje tisdag på varje torg i hela världen. Och skulle man bo för långt från ett torg så kunde man beställa ut en kram till skogen eller vart man nu befinner sig - som ett kramogram.

En värld där man aldrig skulle tvingas äta upp maten om man inte ville, och alla barn i hela världen skulle kunna äta sig mätta på pannkakstårta á la Pettsson & Findus, alla skulle få bada i handikappsbassängen på Hemsebadet, det skulle finnas en aldrig sinande ström av filmer och böcker man blir lycklig av att titta på / läsa och folk man älskar skulle aldrig försvinna ur ens liv utan att berätta vart de tog vägen. Ingen skulle vara rädd för att leva och alla barn skulle skrattande springa över blomstrande ängar istället för att stirra ut över en betongrabatt.

Vi skulle fånga snöflingor på tungorna och äta picknick med älskade vänner i gläntor där rådjur vandrar. Igelkottar skulle aldrig bli använda som fotbollar av fulla tonåringar och min student skulle ha varit en lyckligare upplevelse.

Vänskap skulle vara ett vackert ord man log av att säga, de äldre skulle hedras för sin kunskap och de yngre för sin nyfiknhet. Vi skulle leva i en gemenskap. Att sitta på fik och lukta på gottluktande själsfränder skulle vara ett jobb och alla skulle få leta efter sin plats i världen utan att mötas av hån, missvilja och elakheter.

Världen skulle vara vacker, snäll och ett ställe jag skulle vilja uppfostra mina barn i. Om alla var som jag.

(Och sist men inte minst vill jag lägga till en önskning i en värld av mig i plural - att jag måste kunna laga mat, för om alla vore som jag, och jag är dålig på att laga mat, så skulle svält vara ett större problem än det är idag.).

Att vakna tre minuter innan bussen går (efter att ha slumrat till 30 min tidigare för första gången), och inte ha packat klart - det, är en dum idé.

Att va tvungen att slita till sig kläder och kasta in Baby i stora rummet för att hinna ut genom ytterdörren innan hon hinner tillbaka sakta ner mig och halva vägen till bussen springa för livet med tvättsäck på ryggen - det, är en dum idé..

Först när jag stannar framför de stängda dörrarna inser jag att min kondition kanske inte är gjort för att springa sprinterlopp med packning. Blodsmak i munnen - en vilja att spy och en extrem törst svepte in över mig. Och mitt i alltihopa var jag tvungen att lokalisera busskortet längst ner i veckan samtidigt som busschaffören försöke göra sig lustig:


- jag dör inombords och försöker spotta ur mig något som skall föreställa en kommentar om den friska luften - det låter mest som en dödsrossling. Chaffören inser nog inte hur nära en mindre (större) hjärtattack tjejen halvliggande på golvet kippande efter andan är.

Efter bussbyte så läser jag horoskopet och möts av ett "Det är en olycksdrabbad dag. Var försiktig i trafiken. Tänk också på vad du säger". Jag får väl va glad att jag inte dog på kuppen.

Maskrosbarnet i betongrabatten har inte somnat än - just nu funderar jag på att va vaken tills jag skall upp om 3 timmar. Jag är en sömntuta och lär aldrig vakna annars.

Jag har fått så mycket vacker kritik på mina målningar och det gör mig så glad - det här är anledningen till att jag bloggar, så fortsätt gärna ösa på snälla snällheter för att göra mig glad.


Jag saknar några läsare som betyder mycket för mig - vart har ni tagit vägen? Kommentarerna som brukar komma finns inte här, det känns ovanligt. Men ni andra som inte presenterat er men läser min blogg för jämnan, kanske just tittade in eller som prenumererar på min blogg  - skriv en liten rad om vem du är. Jag vill gärna lära känna er och - om ni har så klart - kolla in era bloggar. Jag undrar mycket - hur är mina läsare? Är dem som jag? Är de annorlunda? Har de hittat sin plats i livet? Är de lyckliga? Många frågor har jag och väldigt få får svar.

 Lilla snigel akta dig,
akta dig, akta dig.
Lilla snigel akta dig,
annars tar jag DIG!

Nu skall jag gå och laga en kopp varm choklad - men med vatten istället för mjölk - för alla vet väl att man blir trött av mjölk?

Jag sitter och är totalt pank som ni sedan tidigare vet - och tänkte en snabb liten tanke. Är det någon där ute som är intresserad av att köpa en eller flera tavlor/teckningar/målningar målade av mig? Pris kan diskuteras och motiv desamma. Men jag är bäst på nakna kroppar som ni kanske sett här i bloggen.

Så om du känner dig sugen - skicka iväg ett mail till [email protected] och berätta ungefär vad det är du vill ha så skall vi nog kunna lösa det.

Ni kan ju se det som både välgörenhet mot en estetjävel och en investering. Om jag blir känd i framtiden kommer målningar bli värd multum. T.ex så kan jag tänka mig att sälja den stora tavlan jag håller på med just nu.

Jag har en sån där total panikdag där jag inte vet vart jag kommer ifrån eller vart jag skall ta vägen. Ciggen finns inte längre i mitt liv och bankkontot ligger på minus. Blivande mannen gömmer sig hos likasinnade och jag vill bara sjunka genom jorden, eller träffa gamla vänner men de är borta med vinden.

Och inte förbättras det av ett totalt nervsammanbrott i kassan på Willys då någon okänd själ även kallad bankomaten Gunnar som jag för evigt kommer hata, hade stulit 100 kronor från mitt konto vilket innebär en lång och förödmjukade scen i kassan där jag fick stå och försöka lösa pengaproblemet. Slutade med att de bakom stod och gnällde sinsemellan - kassörskan pratade argt i telefon med en kollega och jag började gråta - vilket självklart bara gjorde det hela värre. Fick lägga tillbaka en del varor och kände mig lika hög som en knappnål. Kom hem och såg att jag hade ju pengar att täcka hela beloppet i alla fall men nej, inget ville funka som det skulle.

Så fick bli en tur till Konsum och inhandla det sista - så nu har jag nästan mat i kylen igen. Det känns bra, mindre bra känns att handligen betalades med de sista av mina fonder. Så nu har jag ingen extra backup över huvudtaget. Även om det bara var 1500 kronor så var det i alla fall det. Nu är det 0 kronor.

På grund av allt strul idag lyckades jag inte ta mig till någon affär där färg säljs och kan därför inte fortsätta med min tavla och det känns som pricken över i:et på den värdelösa dan som är min. Att måla är lugnande och jag hade verkligen behövt det nu. Men kan inte byta färg mitt i tavlan - det skulle se konstigt ut.

Men för att förklara att allt inte varit kasst idag så har jag faktiskt ätit upp 2 semlor - efter att jag en gång till blev dissad av blivande mannen för cigg. En var egentligen hans.

I en värld av stress kan även en slö estetjävel bli påverkad. Och när hon blir det resulterar det i en inte-så-nöjd-med-tavla, röd färg på sängöverkastet och mattan samt ett handfat med färgrester.

Jag stressade klart oljemålningen lite halvt för att ge den i födelsedagspresent till Cicci som fyllt 20 idag. Jag har valt att inte ladda upp hur den blev då jag faktiskt inte alls blev så nöjd som jag skulle velat - jag kanske vänjer mig senare och laddar upp då istället. Men just nu tänker jag försöka få ihop pengar till kattmat och efter det är det jag som åker och köper mer material så jag kan fortsätta måla. Har äntligen hittat tillbaka till viljan att skapa något estetiskt.

På vägen bort till födelsedagsfesten fick jag lova två personer till att måla tavlor till dem, måste nog börja ta betalt - i alla fall för material.

Det var för övrigt roligt att så många gillade min idé att posta bilder på mitt hem, och jag hoppas ni fortsätter trenden så jag kan kolla in era hem. Det är faktiskt väldigt intressant, kanske är stalkern i mig men jag älskar i alla fall att se just hur folk bor.

(Klicka på de små bilderna för att se bättre) En estetjävel med missbildad hand och ett glatt födelsedagsbarn - desamma gäller ovan, fast då var hon inte födelsedagsbarn.