Jordgubbsglass med kiwi
Sällskap
Skriveri av recension till Um (Svenne av Per Nilsson)
Happily N'Ever After 2


Allt som allt en helt okej början på kvällen.

C ya

Påminn mig om att aldrig mer se en sorlig film på bio. Gråtande tonårstjejer och ständigt opassande rapningar (mest från mitt håll) är varken uppskattat eller roligt. Prassel brukar man väl få stå ut med i vanliga fall men här var det näsdukar som skulle upp, näsor som skulle snytas, jackor som skulle av och sen på, tårar som skulle torkas. Det var ett jäkla liv på nyöppningen av biografen Borgen helt enkelt.

Även om det i vissa tillfällen var otroligt pinsamt för mig som medmänniska i världen att se på denna film, speciellt efter att ha läst boken, så var den faktiskt helt okej i helhet - desamma tyckte min papio som gjorde mig sympatisällskap, och det är ett bra betyg. Han trodde det skulle vara en fjortisfilm, men så hade jag inte berättat i princip någonting om den innan mer än att det var en ungdomsfilm och kallas nya Fucking Åmål.

För er som inte har koll vill jag bara först säga att manusförfattaren till filmen faktiskt är gotländsk och att det därför ligger små dolda bitar av vår ö i i filmen. Till exempel susar en skylt för Norrgatt konditori förbi i en scen - det är vårt fik här på norr då man tillbringat många timmar och semlor med goda vänner. Och så är toaletten de "förfestar" på inspirerad av vår offentliga toalett nere i Almedalen där man brukade förfesta på 80-talet men som numera mest är äcklig.

Då det var nyinvigning av biosalongen på Borgen efter att ha varit stängt i ett antal år - och vi var den första publika visningen så hade de tagit dit manusförfattaren som pratade lite innan filmen, vilket innebar att vi slapp alla trailers och reklam innan filmen - det var himmelriket för mig som starkt ogillar reklam på bio. Ser jag på tv förstår jag det, men på bio betalar jag faktiskt för filmen, inte för 15 minuter meningslös reklam.

Mot slutet av filmen så skakade hela stolraden av tonårsflickor som ömsom igenkännande skrattade och ömsom grät så tårarna sprutade och Jillie suckade, och rapade kanske 70 gånger under filmen - mest olämpligt under begravningsscenen. Det vände ett par huvud mot mitt håll.

På inte tal om bio så har jag gjort en skillnad idag - jag är stavpedant (vet att jag gör fel ibland också men bortse från det nu och tänk er mig som en perfekt stavperfektionist), och mailade därför bloglovin´ och påpekade vissa stavfel. Till exempel stavade de rekommenderar - rekomenderar, liknande - likande med mera. Jag påpekade även lite grammatik. Fick nu ett tackmail för hjälpen och så har de ändrat felen. Ibland känns det härligt att påverka, även om det är i liten skala.

-------------------------------------------------------------------------

Och bara för att jag tycker det är intressant så får ni här mig under 33 dagar och 7 bilder. Man kan "ändras" och leka runt mycket på en månad. NERIFRÅN OCH UPP: Från diva till glasögonorm, till neutral, till nattuggla, till "emofjortis", till trött, till punk rocker. Se färden och förundras över hur mycket man missar i någons liv under bara en månad, och då är ändå detta bara det som blivit dokumenterat. Tänk på det och slå en signal till kompisen ni inte sett på 2 veckor - mycket kan ha ändrats, hänt och påverkat.

Ingen alla hjärtans dag utan de största kärlekshistorierna genom tiderna.

*Romeo + Julia
*Tristan och Isolde

Tack för den som bestämde sig för att göra film av dessa berättelser så jag kan tillbringa natten med att se på äkta kärlek.

Jag, som sista människa på jorden förmodligen, såg just Twilight. Det är mitt alla hjärtans dags firande tillsammans med avslagen cola och kvarlämnade jordgubbar. Trodde inte jag skulle gilla filmen på grund av allt hype och uppståndelse kring den. Människor är idioter, och om de gemensamt håller med om något brukar jag backa undan lite.

Men jag är kär, jag gillade inte Bella men Edward är jag nog lite förälskad i. Och jag är totalt upp över öronen åt helskota förälskad i kärleken. I första kyssar, i kärlek i odödlighet, i att skapa nya spår och i att finna nya sanningar. Filmen är vacker, stundvis komisk. Det finns kärlek, såklart, vänskap, föräldraskap ... kort sagt det mesta som livet består av. Förutom det faktum att vampyrerna faktiskt varken äter eller sover, vilket i alla fall mitt liv är livsviktiga delar.

Jag skulle ge allt för att få bli sådär förälskad att man för evigt vill dela sina dagar med sin älskade, så att man är villig att ge upp i princip allt som är en själv - jag skulle ge allt för att få den där första trevande kyssen igen - jag skulle ge allt för att tappa bort mig i världar av kärlek.

Jag är kär, det är jag, men på ett vi-har-känt-varandra-i-evigheter-och-känner-till-varenda-liten-hemlighet-om-varandra. Jag lär mig inte något nytt om blivande mannen varje dag, och jag tappar inte bort mig med honom. Jag finner mig själv. (Ibland vill nog alla treva i labyrinter och leta efter den hand som kan leda en till ljuset och ett par trygga armar).