Den senaste tiden har bestått av mycket ligga i sängen och titta in i ögon som inte är mina egna. Det har blivit nästan sommar och valborg har passerat. Jag har fått hem väldigt gottluktande doftljus och lämnat bort ADHD-katten för några dagar då jag skall lämna det jag numera kallar hem och leta mig ut på landet. Jag har gått barfota i fuktigt gräs, druckit avslagen Cola på en filt och börjat på en ny modelltavla. Jag har blivit älskad, avskydd, känt mig som en bortskämd hypokontriker med orakade ben och hittat tillbaka till gamla minnen jag trodde jag förlorat.

När man försöker sammanfatta verkar det inte som så mycket, men det känns som allt vänts upp och ner, som om jag står på huvudet och undrar varför marken består av vita fluffiga moln och en blå himmel med en leende sol.

Men vänta bara - jag kommer snart stå fast på jorden igen, oroa er inte!