Kvinnan som kanin - en orelevant studie i kåthet

Oj, hittade detta på min dator. Hade visst inte pubbat det. Så här får ni det, den 21 september. I ett nötskal.

På mitt bord står det 17 ölburkar, alla inte tomma, vissa till och med fulla. Sen också massa glas, en kortlek, ett lysande spöke, potatissallad och champagne. Detta är vad som kallas en spontankväll hemma hos Casa de Jillie.

Jag satt vaken till klockan kvart i sex med Pierre, Cicci hade gått hem och Anders somnat i min säng. Jag och min äkta man diskuterade Cannabis, otrohet och allt sånt som verkar logiskt i efterdyningarna av fyllan.

Nu skall jag göra det sista på det praktiska provet jag har i Datorkunskap A, den teoretiska hemtentan klarade jag av igår. Och allt går runt i en cirkel. Jag vill inte börja, för då är jag snart klar och då måste jag snart sova och då vaknar jag snart och då måste jag till jobbet. Jag har blivit en 09-17 tjej, fast istället 10-21. Jag vill inte vara sån, jag vill vara den personen jag alltid intalat mig att jag skulle vara. Jag skulle resa jorden runt, fotografera, besöka festivaler, älska med okända människor på en parkeringsplats i Prag. Jag skulle INTE vakna – cykla till jobbet – jobba – cykla hem – sova och sen samma procedur igen. Det här är inte jag. Ibland så tänker jag (både högt och för mig själv), en gång skrek jag till och med ”Det här är inte Jillie, hon ligger i dvala under den här tråkiga arbetande spillran av en människa för att få pengar till hyran bruden. En dag skall hon göra revolt och få oss placerade i fattigdom men med lycka”

Och här kommer frågan jag ställer mig om och om igen, är det värt att ha pengar, när man säljer sitt liv? Jag vill inte sitta i telefon och prata med studenter som inte har tid att lyssna, jag vill inte övertala medelålders män om att deras elavtal idag är för dyrt. Jag vill för fan inte.

Jag har beställt en Dildo föresten, en rabbit. Jag tänkte bosätta mig i sängen med den (oj vad många som sitter där ute just nu och tänker att gud, det där kan man ju inte prata om). Om man bor ensam behöver man något, och där ställer alltid en rabbit upp. Kom igen tjejer, ni vet vad jag menar.

Jag har börjat skämmas för att gå till gråbo konsum, jag är där för ofta, köper aldrig något nyttigt. Alltid någon variant av cigg, chips, glass, choklad, läsk m.m. En gång köpte jag till och med massa grönsaker bara för att han nästan söta killen i kassan som ibland ler mot mig, inte skall tycka … jag vet inte ens vad jag inte vill att han skall tycka eller tro. Att jag är en vanlig ungdom med dåliga vanor kanske?

 Poängen med det här är väl att jag känner mig misslyckad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin

This is me
Namnet är Jillie. En eventuellt framtida ekonomistudent som tillbringar sin tid på Max och med soverier, försöker hinna med att krama på finaste fästmannen också.

Om du vill ha kontakt med mig så är det bara att maila [email protected]