Lungor utan luft, ögon utan tårar

AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

Jag skriker så högt jag kan
Mina lungor sprängs och öronen slutar uppfatta ljud
Jag kan inte se längre än näsan sträcker sig

Jag kan inte se vart vägen leder
Det är inte ens en väg längre
Det är en stig
En upptrampad bit skog där många försökt gå innan mig

Men störtat

Det finns bara två sorters personer i världen
Det som bryr sig och de som försvinner

Jag tänker bli en av de senare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin

This is me
Namnet är Jillie. En eventuellt framtida ekonomistudent som tillbringar sin tid på Max och med soverier, försöker hinna med att krama på finaste fästmannen också.

Om du vill ha kontakt med mig så är det bara att maila [email protected]