Jag är nog klar nu. Saker ändras inte på några veckor (inte heller under flera års tid). De säger att människor ändras till det bättre men jag tror inte det längre så jag är klar nu.

Jag har en känsla av att inte finnas hos mina vänner. Att de lätt glömmer bort mig och gömmer sig bakom anledningar till att inte träffa mig.

Men sen så tänker jag på att jag för evigt kommer finnas hos dem i minnen. Jag har gett dem leenden. tider av lycka och många händelser att se tillbaka på med glimmer i ögonen. Det värmer.


Men ibland så hjälper inte det när man på en fredagskväll inte hör av NÅGON av sina bekanta på något sätt. Inga samtal, inga ord på msn, inga sms. Utan själv måste ringa runt och se vad som händer och får svaret ingenting, bara vara hemma. Då känner man sig ensam.

KULTUR. "I have been to hell and back, and let me tell you it was wonderful."
- Louise Bourgeois



I mitten av april 2008 besökte jag Paris med min dåvarande gymnasieklass. Ett självklart besök på resan var Centre Pompidou, moderna museet. En byggnad med el, vatten och luftledningarna på utsidan, och en rulltrappa som även den sträcker sig utmed fasaden. Bara byggnaden är värd att ställas ut inuti sig själv. När vi besökte museet ställdes det ut cirka 200 skulpturer, teckningar och målningar gjorda av den 96-åriga konstnären Louise Bourgeois.

Louise Bourgeois är en världsberömd och kontroversiell konstnär och även en bit levande konsthistoria. Hon utbildade sig i Paris på trettiotalet inom måleri men på sjuttiotalet slog hon igenom som skulptör och idag så tillverkas de flesta av hennes verk med hjälp av järn, sten, tyg och liknande material. Hon byter mellan feminina och maskulina material, små och kolossala verk, många tillhör den senare kategorin och de hjälper till att göra hennes uttryck starka och påträngande. De väcker en reaktion hos betraktaren.

Hon har aldrig tillåtit sig att bli insorterad i ett fack. Hennes arbeten i brons och textil är så annorlunda jämfört med varandra, men har ändå samma känslomässiga styrka.

På sjätte nivån av Pompidou hittar man Bourgeois utställningssalar. De är personliga, dunkla, klaustrofobiska, lätt surrealistiska och behandlar ämnen såsom otrohet, feminism och moderskap. Alla sådana saker som påverkat hennes liv och konstnärskap starkt.

Man får med denna utställning en möjlighet att följa hela Bourgeois utveckling. Både konstnärligt och privat, även om denna utveckling inte är särskilt stor eller märks av mycket. Hon gör reproduktioner av sina egna verk om och om igen och därför kan man aldrig riktigt bestämma under vilken del av hennes karriär de är skapade. Även det faktum att de alla utgår ifrån samma känslor, samma händelser, samma företeelser, gör det till en svår sak att tidsbestämma verken.

Bourgeois familj hade en firma som renoverade renässanshem, hennes pappa hade en affär med barnflickan i 10 år, mamman vägrade att se detta. Mycket av detta påverkade den unga Louise som verkar fastnat i en ond cirkel. De flesta konstnärer använder konsten till att bearbeta trauman, Bourgeois låter sina bli konsten och på så sätt pressar hon ihop alla sina verk till ett enda stort verk som aldrig förändras, bara upprepas. Ett tidlöst verk av stor betydelse.

Bourgeois har en otrolig förmåga att skapa objekt som förkroppsligar våra djupaste inre konflikter. Till exempel Maman, hennes spindelskulptur som är en gestaltning av hennes moder som var en spinnerska och sömmerska. För Louise representerar det känslan av att vara snärjd, att inte kunna skilja mellan trygghet och fångenskap. Hon använder mycket lås, galler, reglar i sina skulpturer och verk vilket ger en obehagskänsla hos betraktaren. Allt som på något sätt hindrar ett fritt liv, ett fritt tänkande.

Det intressanta är berättelsen om henne själv som denna utställning berättade för oss som betraktare. Om och om igen blottar hon sig, sin själ, och sina känslor och upptar frågor om de trauman som hon upplevde under sin barndom. Många har försökt att tolka henne men skall man tro henne själv har ännu ingen lyckats. Men man får i alla fall reda på mycket om denna kvinna, både som konstnär, men även som privatperson. Hon använder sina dokument, det är så hon kallar sina minnen, som ett utgångsläge för att berätta en historia om svek och lögner. I sina verk så ältar Bourgeois sina barndomstrauman och tillåter dem att bli hennes drivkraft.

Det som berörde mig mest var alla dessa celler som hon gjorde under 80- och 90-talet, som finns i olika former runt om utställningen. Så små bitar av hennes liv som blivit förkroppsligade och ständigt påminner om de trauman hon har utsatts för. Och detta görs genom cellernas innehåll, alla material man kunde hitta i ett borgerligt hem under början på 1900-talet, vävar, nålar, trådspolar, kläder, speglar och möbler. Även nästan ett år efter jag besökt utställningen får jag gåshud av att tänka på dessa celler, känslan av att stå och titta in, att ständigt hitta nya detaljer, nya störande bevis på en förstörd ungdom kan inte beskrivas utan måste nästan upplevas.

Hennes arbete tar även itu med den kvinnliga kroppen som i dag är en väldigt relevant fråga, när man ser till den besatthet som vårt moderna samhälle har, allt skall göras om. Det skall klippas, klistras och arrangeras om. Alltid är de det yttre som det fokuseras på. Men det handlar i Louise Bourgeois verk om att även se insidan, och kanske på ett skrämmande sätt även försöka ändra den, att försöka klippa och klistra i sina tankar, försöka hålla reda på innehållet.

Hennes arbete är så fascinerande på grund av hennes mod, så mycket av hennes personlighet används i konstskapandet. Intelligens, kaxighet, engagemang, viljan att ta risker, emotionellt och politiskt innehåll. Hon är uppenbarligen inte rädd för att göra narr av sig själv och sin konst, och det är för mig en bra konstnär.

Om du någon gång har möjligheten att se en utställning av Louise Bourgeois, ta den, du kommer inte att ångra dig.

Ett vinglas fyllt med äppelcider (0,7 VOL %), ett fint skrivbord och filmen Mean Girls gör detta till en ganska bra början på mannens födelsedag - i alla fall för mig.

Jag har nostalgilycka och läser meddelandena jag fick när jag slutade nian. Ett citat jag aldrig glömt och alltid kommer älska är:

Det spelar ingen roll om en katt är svart eller vit, bara den fångar möss.
- Deng Xiaoping (1904-1997)

För er där ute betyder det kanske inte så mycket men för mig var det ett bevis på ... på allt. På att oavsett va människor såg när de såg på mig fanns det de personer som förstod att jag kunde, att jag dög som jag var. Citatet skrev min lärare Hardy Pettersson dit utan min vetskap - såg det först flera veckor senare. Jag log tills kinderna gjorde ont.

(Mina jeans luktar potatis, även fast jag inte varit i närheten av en på flera veckor. Konstigt).

Skrivbordet är på plats och jag flyttat hit med laptopen nu - tog ut den stora och tunga råttburen till uteplatsen helt själv, har även lagat tonfiskgratäng för första gången i mitt liv ensam. Köket ser ut som ett bombnedslag - men jag har gjort det helt själv! Snart skall den in i ugnen och sen blir det ätande av :D

Jag har strandsatt mina vänner ute i snö, kyla och landet. Den blivande mannen skulle hjälpa en vän att flytta - de ställde upp på att hämta mitt älskade skrivbord jag försökt fått in till stora staden ett tag (men utan körkort och bil är det svårt). Men väl inne på min barndomsgård kunde de inte komma ut.

Så nu sitter de fast i min rondell 5 mil härifrån i väntan på lillebror som skall kidnappa en av våra traktorer från gården och dra loss dem. Så papio och broder fick helt plötsligt ställa upp - snälla människor är bra människor :D

Nedan kan du se en  dålig bild på det söta och gamla skrivbordet som flyttar in !


Tack så mycket på er alla tre flyttkarlar och familjen. Ni är guld värda.

Idag har min underbara, söta, härliga farmor fyllt hela 85 år. Hon börjar bli till åren men hon är ändå härligt alert och pigg. Det var smörgåstårta (medtagen kycklingbaguett för mig då jag är demi-vegetarian), glasstårta (som jag missade på grund av att sista bussen gick för tidigt), kakor, läsk och andra lyckligheter.

På torsdag blir det smörgåsäteri på riktigt då blivande mannen blir ärade 28 år gammal - nu tycker jag vi grattar honom i förskott.

På tal om kakor och andra godheter så är jag jättesugen på en virkad sötsak. Kanske en minibakelse?

Om du klickar på den nedre bilden kan du vara med och tävla om godsakerna på bilden hos bloggen Pyssel och Trams. De är urläckra och jag skulle inte ha något emot att lägga upp dem på ett kakfat i köket.

Tänk gärna på det som en tidig födelsedagspresent och skicka en till mig på adressen:


:D Finns att köpa på på den här bloggen eller här.

Jag borde skriva ett inlägg här, jag borde ha något intressant att säga, jag borde hoppa upp och ner över positionen som kulturredaktör, säljandet av hela två tavlor och mitt vunna bloggpris, jag borde måla vackra bilder och återberätta underbara historier, jag borde ... så mycket som jag borde.

Istället tillbringar jag kvällen med min nye älskare - Spotify - (förstår inte allt gnäll människor har om reklam. Under kanske 10 timmars lyssnade har jag 2 reklamer), röker för många cigaretter fast jag slutat, funderar på om något behöver ändras i min nya text till UM som jag precis skickat in och gnäller över allt som inte känns riktigt rätt.

Pratar med cochen och skall kanske glida över för att se The Dark Knight - nu när Ledger fick en Oscar känns det som man kanske faktiskt borde sett filmen. Vad tycker ni som sett den om filmen i fråga? Är den så bra som de säger?

Kom nu ihåg att kommentera små kärleksrader av uppskattan, och ni är alltid välkomna att komma med tips på vad ni vill se i bloggen.

Som nintendoknarkare sedan barndomsben så var det här ett givet steg i min spelar/nördkarriär. Snart är ett av världens finaste halsband på väg till mig - 80 kronor plus frakt tycker jag är helt okej, och då medföljer kedjan också. (klicka på röda svampen för att komma till Majas blogg). Svampen har två sidor - en röd och en grön.

 

Utöver det så lär jag förmodligen få lite mer ansvar på UM och uppdateras till kulturredaktör - skall ta hand om böcker, resor, konst, poesi med mera. Är inte helt och totalt bestämt än men jag hoppas och håller tummarna. Ligger i sängen och kan inte somna om trots brist på saker att göra idag, Voltarenen är slut och min arm gör så otroligt ont. Väntar på blivande mannen som skulle röra sig hit och tillbringa hela dagen och natten. Blir lätt bara kvällen + natten.

Han skall rå om mig lite, vi skall se film, laga mat, äta popcorn, pussas, sova sked och ha allmänt trevligt.

ADHD-katten är numera tillfälligt omdöpt till kåtkatten. Hon springer runt, jamar och försöker få uppmärksamhet. Jag tvivlar att det är så populärt med en hög kattstämma mitt i natten hos grannarna, men så går det när matte inte har råd att kastrera henne. Men det kommer förhoppningsvis inom inte allt för sen framtid.

Denna helg har varit i brevskrivandets tecken - i fredags var det 2 stycken som blev klara och skickade (8 handskrivna sidor blev det) och igår kastade jag två till på lådan, även ett hittade till brevlådan idag när jag var i affären. Och nu ligger fyra stycken skrivna brev och väntar på postning i fönstret. Det vill säga att jag skrivit 9 stycken brev denna helg, känns som ett personligt rekord. Bara ett brev kvar att svara på, sen är jag klar tills nya börjar trilla in <3

Förlåt för dålig uppdatering men i brist på kommentarer (Antonia och H C behöver inte ta åt er av detta - ni är så duktiga så) så har lusten lite halvt lagt sig i vila. Jag vet att jag skall skriva för mig själv och ingen annan. Men ... ni vet hur det är? Man är fåfäng och vill få respons. Känns som man gör någonting fel när ingen har lust/tid/ork att lämna en kort liten kommentar, känns som det man skriver är dåligt då det inte är värt 10 sekunder av ens liv att svara på.

Nej, nu skall jag sova och förhoppningsvis vill jag skriva lite utförligare och roligare imorgon. (Jag är chockad på tal om ingenting. Jag  - Estetjävel - har vunnit en bloggtävling. Den första i mitt liv skall tilläggas. Ett helt otroligt fint halssmycke. Jag visar bild och länkar till tjejen som skapar de fina smyckena när brevet kommit på posten).

300 kronor och ett par jeans fattigare - massa dans, roligheter, alkohol och ett blåmärke i storleken av Italien rikare. Ett maghåll på köpet. Klubb kaka med discotema kom och passerade och 75 % av Team Skogsmulle infann sig.

Det dracks Redbull vodka på Burn med sugrör och dansades till svetten rann - jag har saknat krogen, men ekonomin tillåter det inte oftare. Ni borde ta er ner till nästa Kaka, det är högpunkterna i mitt festliv. Stort leende och en snart sovande Jillie hälsar er alla god natt, sov gott och kom ihåg att inte låta the bed bugs bitas.

Att lämna avtryck och vara lycklig i festmyllret är en underbar erfarenhet som med lycka placeras i bagaget. (Jag spräckte jeansen under ett toalettbesök i snön - flög en kort lufttur och tog sen mark.)

Grannarna måste tro att någon blir upprepat misshandlad i min lägenhet med tanke på alla skrik och all gråt det kommer från min lägenhet idag.

Inflammation i muskelfästet - axeln. Kan inte röra vänster arm alls knappt. Att ta mig från liggande ställning är tortyr och försöker att gå på toa slutade i floder av tårar.

Läkarna kan inte göra något, det är bara för mig att knappra Voltaren och hoppas på lättan under dan (brukar göra mindre ont mot kvällen, ju mer man rör desto lättare).

Nya mål är bra, dagens: I framtiden skall jag bo minst ett år i Frankrike. För att inte va helt borttappad skall jag lära mig minst 10 nya ord i veckan. Stava och uttala. Grammatik och böjning kommer senare.

Det kanske tar evigheter men hellre ett litet ordförråd än inget alls. Jag förstod föresten just nu varför ingen trodde på mig när jag försökte presentera mig på franskt vis. Jillie tyckte jag borde uttalas Jili på franska (alltså lite snabbare än jag vanligtvis uttalar det), upptäckte att Joli som uttalas i princip likadant då betyder ungefär vacker, snygg, söt.

Jag kan redan säga vad jag heter, att jag inte kan prata franska (jag kan faktiskt säga det på ganska många språk - att jag inte kan språket i fråga alltså) och fråga om du vill ha en tårtbit.

Dagens nya fras: À quelle distance se trouve la ville? (Skall präntas in!)

Påminn mig om att aldrig mer se en sorlig film på bio. Gråtande tonårstjejer och ständigt opassande rapningar (mest från mitt håll) är varken uppskattat eller roligt. Prassel brukar man väl få stå ut med i vanliga fall men här var det näsdukar som skulle upp, näsor som skulle snytas, jackor som skulle av och sen på, tårar som skulle torkas. Det var ett jäkla liv på nyöppningen av biografen Borgen helt enkelt.

Även om det i vissa tillfällen var otroligt pinsamt för mig som medmänniska i världen att se på denna film, speciellt efter att ha läst boken, så var den faktiskt helt okej i helhet - desamma tyckte min papio som gjorde mig sympatisällskap, och det är ett bra betyg. Han trodde det skulle vara en fjortisfilm, men så hade jag inte berättat i princip någonting om den innan mer än att det var en ungdomsfilm och kallas nya Fucking Åmål.

För er som inte har koll vill jag bara först säga att manusförfattaren till filmen faktiskt är gotländsk och att det därför ligger små dolda bitar av vår ö i i filmen. Till exempel susar en skylt för Norrgatt konditori förbi i en scen - det är vårt fik här på norr då man tillbringat många timmar och semlor med goda vänner. Och så är toaletten de "förfestar" på inspirerad av vår offentliga toalett nere i Almedalen där man brukade förfesta på 80-talet men som numera mest är äcklig.

Då det var nyinvigning av biosalongen på Borgen efter att ha varit stängt i ett antal år - och vi var den första publika visningen så hade de tagit dit manusförfattaren som pratade lite innan filmen, vilket innebar att vi slapp alla trailers och reklam innan filmen - det var himmelriket för mig som starkt ogillar reklam på bio. Ser jag på tv förstår jag det, men på bio betalar jag faktiskt för filmen, inte för 15 minuter meningslös reklam.

Mot slutet av filmen så skakade hela stolraden av tonårsflickor som ömsom igenkännande skrattade och ömsom grät så tårarna sprutade och Jillie suckade, och rapade kanske 70 gånger under filmen - mest olämpligt under begravningsscenen. Det vände ett par huvud mot mitt håll.

På inte tal om bio så har jag gjort en skillnad idag - jag är stavpedant (vet att jag gör fel ibland också men bortse från det nu och tänk er mig som en perfekt stavperfektionist), och mailade därför bloglovin´ och påpekade vissa stavfel. Till exempel stavade de rekommenderar - rekomenderar, liknande - likande med mera. Jag påpekade även lite grammatik. Fick nu ett tackmail för hjälpen och så har de ändrat felen. Ibland känns det härligt att påverka, även om det är i liten skala.

-------------------------------------------------------------------------

Och bara för att jag tycker det är intressant så får ni här mig under 33 dagar och 7 bilder. Man kan "ändras" och leka runt mycket på en månad. NERIFRÅN OCH UPP: Från diva till glasögonorm, till neutral, till nattuggla, till "emofjortis", till trött, till punk rocker. Se färden och förundras över hur mycket man missar i någons liv under bara en månad, och då är ändå detta bara det som blivit dokumenterat. Tänk på det och slå en signal till kompisen ni inte sett på 2 veckor - mycket kan ha ändrats, hänt och påverkat.

På allmän begäran av Jack så försökte jag mig på att göra en serieliknande skiss av honom - liknande den jag gjorde av mig själv här. - Ni får glo på referensbilden också, om ni inte tycker det liknar så är det lugnt. Det tycker inte jag heller.

Den blev inte allt för bra men roligt att måla en kille för omväxlingens skull. Han fick ingen mun eller klok näsa - jag kan nämligen egentligen inte alls teckna ansikten. Måste träna på det.

Nu har jag inte tid längre - papio är på väg mot stan så måste göra mig i ordning för att hämta ut biobiljetterna.

140 stycken sökande - 8 stycken vidare till första intervjun - 2 stycken anställda. Jag fick inte jobbet. Men ett tappert "keep going" och en verbal klapp på axeln.

Fick höra att mitt cv och personliga brev var mycket utstående och riktigt intressant. Att intervjun gick bra men att de valde att fortsätta med två personer med mer arbetslivserfarenhet och större sportintresse, det var ju faktiskt Svenska Spel vi pratar om. Tråkigt men jag får helt enkelt fortsätta försöka - kanske någon annanstans för mitt sportintresse ligger på nivå med att ibland skratta åt simmare och dräggla över hockeyspelare med utslagna tänder och sönderslagna revben som pucklar på varandra på isen.

Fick även höra att jag skulle vara stolt över att gått vidare - speciellt med tanke på min ålder då den yngsta med det jobbet hittills är född 81, alltså en åldersskillnad på 8 år. Det kändes väl lite bättre men ändå tråkigt - speciellt när de glömt bort mig i två veckor på grund av missförstånd mellan de två ansvariga. Båda trodde att den andra redan kontaktat mig, och trots upprepade mail så fick jag inget svar förens idag. Dålig kommunikation på ett företag som förespråkar just kommunikation av olika sorter men men ...

Ikväll är det "I taket lyser stjärnorna" som gäller på nyöppningen av Borgen - papio är snäll och agerar sällskap då alla andra inte har tid, råd eller ork.

Läs även andra bloggares åsikter om Bio, arbetslös, arbetsintervju, Svenska Spel

Soundtrack to my life right now: Ugly Kid Joe - Cats In The Cradle

Jag har införskaffat söta små burkar till köket att ha mina älskade silverkulor (du vet såna man har på tårtor), mitt Oboy-pulver med mera i. Det är fint!

Mina småpengar har även flyttat till en genomskinlig skål på vardagsrumsbordet. Även det fint. Idag är en fin dag - i morgon hoppas jag på en vacker dag - och det kan nog gå an. De chokladdoftande ljusen som har bosatt sig lite här och där i lägenheten samt en ADHD-katt som ligger lugnt i famnen och en vän på väg över i tristessen ljusar redan upp kvällen. Lukter är bland det bästa i världen.

Sov, du lilla videung, än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide, än så är det vinter.

Solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig, och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön, vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vaggar.

- Jag har precis "införskaffat" Spotify och är kär. Ramlade över Älskade Barnvisor från Barnkammarboken (Volym 1).
Det gjorde min hela dag - vaknade vid 10.00 - hoppade ur sängen och var riktig lycklig och utvilad. Så idag skall nog bli en underbar dag med solen som reflekterar sig i snön och lite sött snöfall.

Och kanske god middag ikväll! Ibland kan allt vända så snabbt (även om jag ännu är arbetslös så känns det ljusare)

Hade jag varit hemma hade jag kokat upp vatten och suttit med en kopp varm choklad. Jag hade suttit med en pensel i ena handen och målat för att på det sättet lura mig själv att jag gör något av nytta på dagarna. Om jag varit hemma hade jag lutat mig tillbaka och funderat över läget, tänkt ut en lösning och planerat.

Istället har jag panik över allt som snart kommer hända. Inget jobb innebär inga pengar och innebär snart att jag måste flytta. Och jag vill inte lämna min lilla säkra nuk i världen.

Det gick lika snabbt som att knäppa med fingrarna (Om man har den kunskapen förstås) - lika snabbt som man kan säga Fredrik Reinfeldt så hade jag förlorat förmågan att skriva vettiga och intressanta inlägg. Förlåt - men jag vet inte vad jag skall skriva om.

(Miniatyr - fotoreferens)

Jag vill inte tråka ut er med detaljer ur mitt liv, för det är ganska ointressant, men nu för tiden - när jag sitter arbetslös och sysslolös blir det inte så särskilt mycket intressant över huvudtaget att prata om. Så vad tycker ni jag skall skriva om? Vad vill just du helst läsa här på Estetjävels blogg?

Jag sitter på Fårö och undrar varför jag inte sover än - gäspningar kommer och gäspningar går. Tankarna snurrar och jag funderar på att åka till det stora läskiga fastlandet och umgås med lite normala människor. Gå under cover ett par dagar och gömma mig i en lägenhet i Sollentuna där balkongen är kall och sällskapet datorberoende. Det känns faktiskt som en bra idé - då kan jag passa på att lämna av den tavla jag väljer att försöka få med i utställningen samtidigt.

Jag tror jag har någon bloggversion av dyslexi - istället för att dansa så vackert  på pappret så tränger bokstäverna ihop sig. De står som i en stor klunga, knuffar på varandra och hukar sig för att inte synas. De förlorar sin skönhet och orden låter fula, vulgära och jobbiga. Undra om det bara är jag som har dessa symptom?

Idag har jag föresten försökt mig på ett porträtt av mig själv - då jag glömde kameran i stan så får ni ett foto taget med inbyggda webbkameran. (Jag har klippt lugg - och blivit blond)

Jag behöver din åsikt. Jag funderar på ifall jag skall lämna in en målning till Pop Up Art - Masterpiece utställningen 13-29 mars som är en utställning för unga konstnärer. Dock är inlämningen i helgen och jag vet inte vilket verk jag skall lämna in.

Så rösta på er favorit nedan.

Först ut är målningen "Boy Toy - a faith to be played" 50x60 cm - tempera, olja och akryl.








Runner up är mitt screentryck "Cliché" med Minna som motiv - tråkigt nog så trycktes den aldrig på duk. Så denna är bara på vanligt papper. Men kan ju utvecklas. Kanske skulle jag kunna måla upp motivet på duk istället?
Och sist men absolut inte minst är motivet till "A rabbits tale" - nu är det bara en liten skiss i mitt block men nu pratar jag om själva idéen - och med mer naturliga nyckelben och kanske målat i tempera/akryl.

(Ni får ursäkta bildkvalitén på alla - tagna med kamera i dåligt ljud då jag inte haft tillgång till scanner plus att två av dem varit för stora för en vanlig scanner hursom).

Men vad tror ni - är det värt att lämna in någon av dessa? Ge din röst i kommentarsfältet - gärna med en motivering. Anmälningsavgiften är 200 kronor plus resan upp och ner gånger två om inte Minna kan ta med sig min upp om hon också skall lämna in ett verk så det blir en del pengar bara att ta lämna in den. Sen är det ju inte alls säkert att jag kommer med. Så kanske bara är att slänga en massa pengar i sjön.

Den blivande mannen här, sovandes vid sin älsk nu efter 3 dagar i från varann. Skönt att ha henne i min famn igen. Nu medans min tös är på toa för sina nattliga behov så passar jag på att leka fram ett inlägg på hennes sida ... LeR.

Nu efter ett par timmars tvtittande, duschning, färgning av älsks hår och matätning i sängen är det dags för skönhetssömnen inför resan till Fårö i morgon. Skall hem och forsätta med utflyttningen ur barndomshemmet inför försäljningen (känns ännu skumt)

Ja ja nu har sötis blivit klar o jag vill nu slita mig från datorn för att ge henne min varma famn o en massa pussar.

Hej svejs alla läsare "Den Blivande Mannen"

CSI - semlor - nyduschad - kall cola och blivande mannen.
Allt som allt en trevlig natt

"I can't go away with you on a rock climbing weekend.
What if something's on TV and it's never shown again"

Natten spenderas i måleriets tecken, som så många förr. Mannen med musklerna börjar arta sig men inte klar än (smygtitt till vänster, klicka för förstoring. Jag har raderat hans nedre magmuskler för de blev fel, så det vita är bara tillfälligt. Mest för Linas ögon. Hoppas du gillar honom). Jag tar en paus från det och filosoferar över livet och dess små vrår som man vill utforska man aldrig har tiden, orken eller pengarna till. Så nu tycker jag att vi inför en "Rädda-Jillie-från-tristessens-vardag"-fond. Bara att donera pengar, tid eller ork till mig.

För när man inte är Blondinbella, för när man inte är en politiker med fallskärm, för när man inte är Paris Hilton, för när man inte är någon av betydelse så kan man inte tjäna pengar på sin existens, man kan inte tjäna pengar på att bara vara. Man måste kämpa för varje krona, som hur man än gör är borta redan efter 10 minuter.

Jag samlar därför småmynt i en spargris med trasig klöv (det är väl klövar grisar har?) och önskar mig en traditionell guldfiskskål så jag kan visa upp mina rikedomar för världen. De behöver jag inte kämpa för, de är entré för att vistas i min lägenhet. 50 öre kostar det, om man inte är pank. För då får man gratisrabatt. - Med dem pengarna skall jag resa bort, långt bort.

Nu kommer ett va-vänlig-mot-världen-och-naturen-inlägg igen. För nu när vi pratat om att göra världen till en bättre plats har många nämnt att fattigdom, hunger och liknande inte skall finnas. Samt att miljön skall få frodas. Så slå nu ett kast och hjälp till på vägen.

Både sidorna jag tipsar om är helt gratis och kräver i princip ingenting av dig som privatperson.

Den första är en min nya startsida. Godstart.se heter den, och lägg gärna till den som startsida och bidra med en liten peng varje gång du öppnar ny internetsida - samt om du behöver söka nummer på hitta.se, kolla vädret, vilka program som går på tv, eller handla via internet. Du väljer även själv dina 10 favoritsidor som du kan gå till direkt genom sidan och även på så sätt hjälpa till lite för att göra världen till en vackrare plats.

Du väljer själv vilken hjälporginisation pengarna skall gå till genom att registrera dig. Och genom att göra det kan du också se hur mycket pengar du hjälpt till att samla in än så länge. Bara att klicka på länken och läsa lite mer om vad det handlar om - genom det bidrar du med ett antal ören till världen.


Och det andra tipset är den gamla godingen ett klick för skogen. Gå in en gång per dygn och klicka på en knapp - genom ditt klick räddar du 5 dm² gammelskog. Detta kan du göra en gång om dagen. och kräver inte särskilt mycket ansträngning som ni förstår - det gäller att klicka på en knapp en gång om dagen.



Tipsa gärna om de här sidorna på din blogg/hemsida också så fler förstår hur lätt man faktiskt kan hjälpa till lite.

Lyssnar på fransk musik, försöker förhindra ett nervsammanbrott, känner mig mainstream för längtan till Paris och de slingriga gatorna, de arroganta fransoserna som vägrar prata engelska, de avskyvärda baguetterna och den underbara atmosphären.

Jag är kär och jag tror aldrig igen att jag kommer se staden. Det är inte ens ett år sen jag lämnade gatorna för kalla Sverige men det känns som en evighet sen.

God morgon. Någon är uppe och möblerar om - jag har inte lagt mig än.

Natten är lång och tankarna många, om 30 minuter är filmen slut, och förhoppningsvis även möbelflyttandet våningen över. Då skall jag somna och drömma vackra drömmar.

Ibland vill jag kunna allt, vara bra på allt och bara platsa överallt. Men tyvärr går det inte till så, och jag kan inte bestämma mig för vad jag kan vara bra på. Är det att skriva? Att måla? Att fotografera? Hur gick det egentligen med alla drömmar och planer som lagras på hög och aldrig kommer till skott? Hur blev det med den jag egentligen borde vara?

Ingen alla hjärtans dag utan de största kärlekshistorierna genom tiderna.

*Romeo + Julia
*Tristan och Isolde

Tack för den som bestämde sig för att göra film av dessa berättelser så jag kan tillbringa natten med att se på äkta kärlek.

Jag, som sista människa på jorden förmodligen, såg just Twilight. Det är mitt alla hjärtans dags firande tillsammans med avslagen cola och kvarlämnade jordgubbar. Trodde inte jag skulle gilla filmen på grund av allt hype och uppståndelse kring den. Människor är idioter, och om de gemensamt håller med om något brukar jag backa undan lite.

Men jag är kär, jag gillade inte Bella men Edward är jag nog lite förälskad i. Och jag är totalt upp över öronen åt helskota förälskad i kärleken. I första kyssar, i kärlek i odödlighet, i att skapa nya spår och i att finna nya sanningar. Filmen är vacker, stundvis komisk. Det finns kärlek, såklart, vänskap, föräldraskap ... kort sagt det mesta som livet består av. Förutom det faktum att vampyrerna faktiskt varken äter eller sover, vilket i alla fall mitt liv är livsviktiga delar.

Jag skulle ge allt för att få bli sådär förälskad att man för evigt vill dela sina dagar med sin älskade, så att man är villig att ge upp i princip allt som är en själv - jag skulle ge allt för att få den där första trevande kyssen igen - jag skulle ge allt för att tappa bort mig i världar av kärlek.

Jag är kär, det är jag, men på ett vi-har-känt-varandra-i-evigheter-och-känner-till-varenda-liten-hemlighet-om-varandra. Jag lär mig inte något nytt om blivande mannen varje dag, och jag tappar inte bort mig med honom. Jag finner mig själv. (Ibland vill nog alla treva i labyrinter och leta efter den hand som kan leda en till ljuset och ett par trygga armar).

Mina händer är fläckade av färg - min kind har en vit färgfläck och mitt hjärta en kärlek till det estetiska och konsten i världen.

Jag håller på att göra klart tavlan då jag köpte färg idag - ny canvas till andra beställda tavlan är även inköpt. Det skall bli ett vackert par tillsammans. Jag vill inte visa hur det blir förens jag är helt klar så ... den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Det gör däremot en jag som vill läsa nya blogginlägg mitt i natten - alla sover, eller festar, eller något annat (o)nyttigt man kan tillbringa natten med. Tänk på mig uppmanar jag er där ute. Skriv några inlägg varje natt så jag kan underhålla mig själv. Sitter här med en godispåse och kall Coca Cola (som jag just nu råkade tippa på golvet så lär inte ha kvar någon kolsyra) och saknar sköna tankar att läsa om.

Jag är lite besviken - inte ett enda kärleksbrev med hjärtan och kärleksförklaringar ligger innanför dörren på mitt golv så här dagen innan alla hjärtans dag - fy *cry*

Men ännu är det inte för sent - ni är välkomna att skicka den snabba sortens kärleksbrev, mail that is. Mailen är som vanligt [email protected] och jag förväntar mig en drös med gulliga kort på söta katter och hjärtan när jag vaknar imorgon - gärna några söta rader också för att göra mig ännu lyckligare.

Att en så enkel, och dyr (39.90), sak som jordgubbar i en hjärtformad ask kan få mig så glad. Till kvällsmat skall jag därför äta banan, kiwi och jordgubbar med Yoggi. Ser framemot det mycket - lycka kan komma så lätt vid små ansträngningar.

Blivande mannen har lämnat stan för att bege sig till landet, familjen och Fårö - jag saknar honom redan. Glad alla hjärtans dag älsk.

Jag har hört talas om synkroniserad barnafödsel, synkroniserade toalettbesök, synkroniserad bilputsning, konståkning och självklart synkroniserad andning med blivande mannen.

Men synkroniserad blogging? Någon gång skall dock alltid vara den första. För er som undrar så är definitionen av synkoblogging:

”Två eller flera bloggare publicerar samtidigt var sitt inlägg om ett gemensamt ämne samt länkar till varandras inlägg.”

Denna gång har jag och H C Barregren har därför ställt oss frågan:


Här hittar ni min beskrivning och CB:s här. Titta in, läs och forma er egen värld - du är jättevälkommen att kommentera detta inlägg med en länk om du bestämmer dig för att skapa din egen lilla värld på din blogg. Jag vill jättegärna läsa hur din värld ser ut.

Jag vill inte utmana utan jag uppmanar istället - ta en stund för dig själv och tänk ut hur din värld skulle se ut.

Länka gärna till mitt inlägg så länkar jag tillbaka i listan under - så kan vi skapa en kedja av fina världar och vackra världar. Så join in och förändra världen med oss - (kom ihåg att uppmana dina egna läsare till att fortsätta kedjan).


Underbara egovärldar so far:

* Estetjävel (Om jorden bestod av mig och mina likar)

* HC Barregren (Om alla vore som jag)

* Schlaraffenland (En garde!)

* Lusamusa (Om jag fick forma världen)

* Niotimmar (Hur skulle världen se ut om alla vore som jag?)

* VaCuum (Om alla vore som jag)

* Divage (Hur skulle världen se ut om jag fick bestämma?)

* Presentabel (Presentabels bättre värld)

* Hembretset (Om Alla Var Som Hembretset)

* Klatuu (Om alla vore som jag)

* Hon som räddade världen (What a wonderful world....?)

* Teolinda (Teolinda och Verkligheten)

* Mellan eld och vatten (Hur skulle världen vara om alla vore som jag)

FILM & TV. En Jillie med tårar i ögonen, en Absintdrickande Emil och en katt med lite mer damp än vanligt. Alla (förutom katten Baby då, som inte har något minne av Kenny Starfighter) minns med nostalgi kvällarna man satt bänkad framför teven och följde den ultimata superhjältens jakt på "en formelsamling som i orätta händer kan sätta galaxens framtid på spel".

Kenny Starfighter är min, och många andras, hjälte från barndomen och kommer aldrig att glömmas. Vi bänkade oss därför framför dumburken för att kolla igenom den nyligen släppta dvd-samlingen och för att tjuvkika bakom kulisserna på den kommande Starfighter filmen, Kenny Begins. Denna gång på en ny och modern dvd istället för den gamla hederliga VHS som man är van att se Kenny på.

Kenny må vara ett barnprogram, men är ändå inte bara till för barn. Regissörerna har lagt in en hel del vuxenhumor som man ännu idag kan sitta och skratta åt som ett vuxet barn. Börja med en totalt galen historia, lägg till massa ironi och sarkasm och du får den perfekta kvällssysselsättningen när vännerna sviker och humöret inte är på topp.

Historian kan nog de flesta men jag kör en kort liten återblick för att friska upp minnet. Kenny Starfighter (Johan Rheborg) är galaxhjälten som är sänd till jorden för att rädda universum från undergången. Detta efter många företrädare redan misslyckas. Men när Starfighter kommer till jorden kraschlandar han med sin flygande buss och hamnar i händerna på ett gäng nyblivna tonåringar. Formelsamlingen som både den elaka Dr. Deo och Kenny själv letar efter har de råkat få tag i.

Alla handling drivs av hämnd sägs det och det stämmer även här. Dr. Deo vill hämnas på prinsessan av planeten Mylta (som är Kennys hemplanet) för att hon dissade honom på grund av sin lukt. Deo vill därför bygga en maskin som förvandlar Mylta till en gigantisk roll-on-kula.

Det är en massa springande hit och dit, ett rockband där alla heter Hempo och är rädda att Kenny kommer från ett rivaliserande band som tänker stjäla deras spelningar i staden. Dr Deo visar sig vara ... nej men oj, det skall jag ju inte avslöja för de där ute som missat denna genialiska serie.

Men i alla fall så är huvudhistorien att Kenny skall rädda universum, och det är inte lätt för en galaxhjälte med IQ badboll. Han har löständer vita som snö, ett utseende inspirerat av Runar Sörgard, en hårfön som är kopplad till magen, en dusch som används till att stråla sig, en flygande buss (Spaceballs någon?) och en flygande dammsugare - kan det bli mer surrealistiskt?

Kenny Starfighter kommer även på bio och var planerad att släppas sista januari 2009 men premiärdatumen är nu uppskjutet till den 25 mars på grund av utökade specialeffekter. Så vi fans får vänta ett litet tag till för att se Kenny på vita duken. Som en liten bonus kommer vi även där få se Björn Gustavsson som Kennys lillebror, frisören Lenny.

Då har vi kommit fram till extramaterial. Sällan har man väl skådat en dvd där extramaterialet inte över huvudtaget handlar om innehållet på dvd:n? Istället så är det bakom kulisserna scener från nya filmen som släpps den 25 mars, men det är väl egentligen ganska förståeligt. Starfighter filmades -97, då svenska folket inte ens hade hört om denna nymodighet kallad dvd. Varför skulle man då spela in extramaterial? Det hade ju ingen mening - förutom att kanske sända en bakom kulisserna special på SVT då, och det hade väl ingen ur Starfighter-gänget lust med.

Enligt mig var dock extramaterialet ingenting att ha hänga i julgranen direkt. Verkar som det enda de medverkande gör är att gnälla över värmen, omgivningen med mera. Och inte får vi några bloopers eller liknande heller, vilket brukar vara enda anledningen för mig att se på extramaterial. Är ingen större beundrare av bortklippta scener totalt ur kontext. Men här är det bara skådespelarna som gnäller, och gnäller, och gnäller lite mer. Vi får dock även se trailern till filmen som kommer snart, och det väcker stor längtan. Så kanske har extramaterialet sin önskade effekt i alla fall. För vi förstår ju alla att släppet av dvd-boxen som kom i lagom tid innan lanseringen av nya filmen inte är en slump. Det är en förtitt och en teaser, och det funkar.

Om man är fattig student mitt i finanskrisen så finns alla avsnitt uppdelade och upplagda på Youtube för allmän beskådan. Inte lika roligt eller magiskt men det funkar i krisande tider. Annars är boxen ett roligt tillskott till en nyanserad dvd-samling.

Som äkta fan av Starfighter så får denna samling självklart ett högt betyg, men på grund av smärre besvikelser, som ett tråkigt fodral och en massa gnäll på extramaterialet så får Starfighter 4 av 5 U:n och den 25 mars sitter jag på biografen och väntar på en Kenny på vita duken.

Lite äldre, lite tjockare och med lite mindre hår - men förhoppningsvis är det ingenting som vi tittare märker av.

Det enda jag hör är massa ljud - min tickande klocka, laptopen som låter som en flygplansmotor som håller på att krasha och den felkopplade lampan som är lite felkopplad och därför surrar.

Jag orkar inte se något på tv:n och inte sätta igång något på datorn. Jag vet inte vad jag skall göra alls. Jag har inget att göra på morgonarna, inget att göra på dagarna, inget att göra på kvällarna och inget att göra på nätterna. Känner mig som en ursel ursäkt till människa just nu.

Om hela världen bestod av mig i plural så skulle världen vara en vänlig värld, en värld där ingen skulle behöva rysa till Friends-reklamerna för att man känner igen sig och fått uppleva hur grymma barn kan vara på nära håll. Där barn (och vuxna) skulle behandla sina medmänniskor med respekt och inte viska i smyg eller försöka trycka ner de som inte passar in i normen. Föresten ... stryk det - det skulle inte finnas något ord som norm.

En värld där bomber inte skulle släppas över oskyldigt människor och där folk med vapen inte skulle styra världen. Gränser skulle suddas ut och kramar skulle delas ut varje tisdag på varje torg i hela världen. Och skulle man bo för långt från ett torg så kunde man beställa ut en kram till skogen eller vart man nu befinner sig - som ett kramogram.

En värld där man aldrig skulle tvingas äta upp maten om man inte ville, och alla barn i hela världen skulle kunna äta sig mätta på pannkakstårta á la Pettsson & Findus, alla skulle få bada i handikappsbassängen på Hemsebadet, det skulle finnas en aldrig sinande ström av filmer och böcker man blir lycklig av att titta på / läsa och folk man älskar skulle aldrig försvinna ur ens liv utan att berätta vart de tog vägen. Ingen skulle vara rädd för att leva och alla barn skulle skrattande springa över blomstrande ängar istället för att stirra ut över en betongrabatt.

Vi skulle fånga snöflingor på tungorna och äta picknick med älskade vänner i gläntor där rådjur vandrar. Igelkottar skulle aldrig bli använda som fotbollar av fulla tonåringar och min student skulle ha varit en lyckligare upplevelse.

Vänskap skulle vara ett vackert ord man log av att säga, de äldre skulle hedras för sin kunskap och de yngre för sin nyfiknhet. Vi skulle leva i en gemenskap. Att sitta på fik och lukta på gottluktande själsfränder skulle vara ett jobb och alla skulle få leta efter sin plats i världen utan att mötas av hån, missvilja och elakheter.

Världen skulle vara vacker, snäll och ett ställe jag skulle vilja uppfostra mina barn i. Om alla var som jag.

(Och sist men inte minst vill jag lägga till en önskning i en värld av mig i plural - att jag måste kunna laga mat, för om alla vore som jag, och jag är dålig på att laga mat, så skulle svält vara ett större problem än det är idag.).

Att vakna tre minuter innan bussen går (efter att ha slumrat till 30 min tidigare för första gången), och inte ha packat klart - det, är en dum idé.

Att va tvungen att slita till sig kläder och kasta in Baby i stora rummet för att hinna ut genom ytterdörren innan hon hinner tillbaka sakta ner mig och halva vägen till bussen springa för livet med tvättsäck på ryggen - det, är en dum idé..

Först när jag stannar framför de stängda dörrarna inser jag att min kondition kanske inte är gjort för att springa sprinterlopp med packning. Blodsmak i munnen - en vilja att spy och en extrem törst svepte in över mig. Och mitt i alltihopa var jag tvungen att lokalisera busskortet längst ner i veckan samtidigt som busschaffören försöke göra sig lustig:


- jag dör inombords och försöker spotta ur mig något som skall föreställa en kommentar om den friska luften - det låter mest som en dödsrossling. Chaffören inser nog inte hur nära en mindre (större) hjärtattack tjejen halvliggande på golvet kippande efter andan är.

Efter bussbyte så läser jag horoskopet och möts av ett "Det är en olycksdrabbad dag. Var försiktig i trafiken. Tänk också på vad du säger". Jag får väl va glad att jag inte dog på kuppen.

Maskrosbarnet i betongrabatten har inte somnat än - just nu funderar jag på att va vaken tills jag skall upp om 3 timmar. Jag är en sömntuta och lär aldrig vakna annars.

Jag har fått så mycket vacker kritik på mina målningar och det gör mig så glad - det här är anledningen till att jag bloggar, så fortsätt gärna ösa på snälla snällheter för att göra mig glad.


Jag saknar några läsare som betyder mycket för mig - vart har ni tagit vägen? Kommentarerna som brukar komma finns inte här, det känns ovanligt. Men ni andra som inte presenterat er men läser min blogg för jämnan, kanske just tittade in eller som prenumererar på min blogg  - skriv en liten rad om vem du är. Jag vill gärna lära känna er och - om ni har så klart - kolla in era bloggar. Jag undrar mycket - hur är mina läsare? Är dem som jag? Är de annorlunda? Har de hittat sin plats i livet? Är de lyckliga? Många frågor har jag och väldigt få får svar.

 Lilla snigel akta dig,
akta dig, akta dig.
Lilla snigel akta dig,
annars tar jag DIG!

Nu skall jag gå och laga en kopp varm choklad - men med vatten istället för mjölk - för alla vet väl att man blir trött av mjölk?

Jag sitter och är totalt pank som ni sedan tidigare vet - och tänkte en snabb liten tanke. Är det någon där ute som är intresserad av att köpa en eller flera tavlor/teckningar/målningar målade av mig? Pris kan diskuteras och motiv desamma. Men jag är bäst på nakna kroppar som ni kanske sett här i bloggen.

Så om du känner dig sugen - skicka iväg ett mail till [email protected] och berätta ungefär vad det är du vill ha så skall vi nog kunna lösa det.

Ni kan ju se det som både välgörenhet mot en estetjävel och en investering. Om jag blir känd i framtiden kommer målningar bli värd multum. T.ex så kan jag tänka mig att sälja den stora tavlan jag håller på med just nu.

Jag har en sån där total panikdag där jag inte vet vart jag kommer ifrån eller vart jag skall ta vägen. Ciggen finns inte längre i mitt liv och bankkontot ligger på minus. Blivande mannen gömmer sig hos likasinnade och jag vill bara sjunka genom jorden, eller träffa gamla vänner men de är borta med vinden.

Och inte förbättras det av ett totalt nervsammanbrott i kassan på Willys då någon okänd själ även kallad bankomaten Gunnar som jag för evigt kommer hata, hade stulit 100 kronor från mitt konto vilket innebär en lång och förödmjukade scen i kassan där jag fick stå och försöka lösa pengaproblemet. Slutade med att de bakom stod och gnällde sinsemellan - kassörskan pratade argt i telefon med en kollega och jag började gråta - vilket självklart bara gjorde det hela värre. Fick lägga tillbaka en del varor och kände mig lika hög som en knappnål. Kom hem och såg att jag hade ju pengar att täcka hela beloppet i alla fall men nej, inget ville funka som det skulle.

Så fick bli en tur till Konsum och inhandla det sista - så nu har jag nästan mat i kylen igen. Det känns bra, mindre bra känns att handligen betalades med de sista av mina fonder. Så nu har jag ingen extra backup över huvudtaget. Även om det bara var 1500 kronor så var det i alla fall det. Nu är det 0 kronor.

På grund av allt strul idag lyckades jag inte ta mig till någon affär där färg säljs och kan därför inte fortsätta med min tavla och det känns som pricken över i:et på den värdelösa dan som är min. Att måla är lugnande och jag hade verkligen behövt det nu. Men kan inte byta färg mitt i tavlan - det skulle se konstigt ut.

Men för att förklara att allt inte varit kasst idag så har jag faktiskt ätit upp 2 semlor - efter att jag en gång till blev dissad av blivande mannen för cigg. En var egentligen hans.

Denna gång är det tempra som jag prövar mig på.







Vita färgen - som är en utav de två färgerna jag använder mig av tillsammans med brunt - har tagit slut så nu kan jag inte måla mer förens jag inskaffat mer.

Jag blev just dissad för en cigg. Den blivande mannen tackade nej till söndagsmiddag hos mig för att jaga runt hela vår lilla stad för att leta efter en cigarett. Beroendet är för jävligt.

Så jag har gått in i ett "The Big Bang Theory"-maraton istället och funderar på om jag skall försöka köpa ärtor och ha till min vegetariska falukorv och potatisgratäng. Skall man matcha fel kan man göra det rejält.

Vet någon egentligen vad man kan äta till potatisgratäng? Jag skall googla det så kanske jag har ett svar senare, verkar ju vara enda sättet för mig för att laga mat - att googla det.

För idag skall det lagas mat utav bara helvete här, undrar bara vem jag skall bjuda då blivande mannen som sagt skiter i mig.

I en värld av stress kan även en slö estetjävel bli påverkad. Och när hon blir det resulterar det i en inte-så-nöjd-med-tavla, röd färg på sängöverkastet och mattan samt ett handfat med färgrester.

Jag stressade klart oljemålningen lite halvt för att ge den i födelsedagspresent till Cicci som fyllt 20 idag. Jag har valt att inte ladda upp hur den blev då jag faktiskt inte alls blev så nöjd som jag skulle velat - jag kanske vänjer mig senare och laddar upp då istället. Men just nu tänker jag försöka få ihop pengar till kattmat och efter det är det jag som åker och köper mer material så jag kan fortsätta måla. Har äntligen hittat tillbaka till viljan att skapa något estetiskt.

På vägen bort till födelsedagsfesten fick jag lova två personer till att måla tavlor till dem, måste nog börja ta betalt - i alla fall för material.

Det var för övrigt roligt att så många gillade min idé att posta bilder på mitt hem, och jag hoppas ni fortsätter trenden så jag kan kolla in era hem. Det är faktiskt väldigt intressant, kanske är stalkern i mig men jag älskar i alla fall att se just hur folk bor.

(Klicka på de små bilderna för att se bättre) En estetjävel med missbildad hand och ett glatt födelsedagsbarn - desamma gäller ovan, fast då var hon inte födelsedagsbarn.

Jag har ännu inte somnat - och klockan är halv sex. Det känns inte allt för bra, men fick för mig att vara kreativ och att för första gången på länge måla på canvas. Brukar inte våga mig på det, känns alltid som jag skall misslyckas.

För ovanlighetens skull försökte jag mig på olja - tror aldrig någonsin jag målat något klokt i olja men ville försöka i alla fall.

En ADHD-katt har tagit sig in i en av mina garderober. Det innebär att mina kläder numera lever sina egna liv - spritt över hela min lägenhet.

Jag har för övrigt faktiskt tagit tag i vissa saker idag och dammsugit/skurat stora rummet, hallen och köket. Bara toaletten jag lät bli. Citron har jag även pressat i varje hörn av lägenheten. Baby har fått för sig att alla hörn är hennes toaletter, det är ganka otrevligt. Och tydligen skall katter avsky citron så får hoppas att det hjälper.

Kläderna får jag väl samla in, men de lär åka ut lika snabbt - ett par trosor är ju mycket roligare än en leksaksmus, och självklart så är en strumpa med kor på mer intressant än någon boll som låter lite.

ADHD-katten har nog någon katt-kläd-fetish.

-
Alla säger föresten att i en bra blogg skall man skriva/posta sådant man själv skulle vilja läsa/se. Och personligen är jag helt besatt i att se kort på husen/lägenheterna där de bakom bloggarna bor. Att se någons hem är som att få en liten sneak peak in i den personens hjärna.

Så därför tänkte jag att ni skulle få ett en-dags-pass till min hjärna. Tyvärr är min lägenhet inte så intressant då jag inte har råd till den inredningen jag vill ha - därför är bland annat väggarna i princip tomma. Men det kommer - och här får ni i alla fall några små pusselbitar till i pusslet som är mitt liv.


Det är här jag spenderar mina dagar - eller i alla fall ena hälften av stora rummet


Mitt kök - stökigt och med tillhörande Mr & Mrs Rabbit


Badrum med Hello Kitty och andra nödvändigheter


Mycket fin klocka och en lampa för 25 kronor från Kupan i Järpen

Jag har lyckas få Cicci på http//drate.blogg.se att dricka mikrovågad Whisky med flytande honung. Skall tydligen hjälpa mot förkylning. Jag känner mig elak, det var tydligen väldigt väldigt äckligt.

Så nu får vi alla hålla tummarna för att hon blir frisk.

I min totala bitchighet så har jag lekt runt med en ny header och har lite halvklar såhär klockan fem på morgonen. Typiskt mig att aldrig komma i säng i tid.

Men vad tycker ni? Skall jag byta ett tag eller behålla den gamla? Jag har fler alternativ också men orkar inte ladda upp fler idag.

Vaknade på fel sida imorse, hela dan har gått åt samma håll - fel!

Jag skällde just på blivande mannen i telefon, av ingen anledning alls mer än att jag inte kände för att vara trevligt. Idag är jag en Bitch med versal begynnelsebokstav som ingen vill vara nära. Ingen svarar på mina mail och ingen kommenterar här eller någon annanstans. ADHD-katten springer när jag kommer i närheten och jag kan svära på att vattenkranen slutar droppa när jag närmar mig köket.

Tänkte fortsätta den här sura, tvära och skitkassa dagen från badkaret. Bubblorna väntar.

Nu skall alla ni där ute som inte riktigt tror på att jag är så klantig som jag säger överbevisas.

Jag kollade mailen, tog bort några skräpmail och liknande. Skulle tömma papperskorgen - och uberklantig som jag är så tänker jag inte alls på vilken mapp jag gått in och raderar istället för Borttaget mappen Viktigt. Det kändes som dagens klantighet, men ni behöver inte vänta allt för länge. Det kommer garanterat fler dumheter imorgon.

Jag känner mig felplacerad i en värld av smarta människor som aldrig förstår att höjden av lycka kan vara att inse att allt viktigt man hade är borta, ingen stress, inga måsten, ingen aning om något. Jag kan inte göra något för det viktiga i mitt liv är borta.

Jag tänkte egentligen skriva ett klokt inlägg nu - men rymmer hemifrån och lämnar ADHD-katten till sitt öde och matskålen. Själv lämnar jag scenen och försvinner till Cicci på andra sidan Konsum. Hon lämnar ön om några veckor och alla chanser att träffas måste tas om hand om.

Tack, tack och åter igen tack. Det är jätteroligt att det finns ni som gillar min header.

Men nu har den stulit uppmärksamhet från själva innehållet i min blogg länge nog så jag försöker mig på något jag kallar en stoppaktivitet nu.

Därför har jag skapat det här inlägget där du kan kasta en kommentar om du "bara" (skriver bara men det är det mer än nog, bara så du vet) vill skriva "fin header", "jag älskar din header" eller "är det du i din headers? I så fall grymma tatueringar" med mera. Allt header-snack här alltså.

Funkar inte detta initiativ så får kommer jag nog byta header.

Ta inte det här för att jag inte uppskattar kommentarer om min header - för det gör jag. Men hade varit väldigt kul om fler ville kommentera innehållet på bloggen istället.

Headern slet jag med någon timme - innehållet sliter jag med varje dag för att ge er det bästa av det bästa av min värld.

KULTUR. Samhällskritik i serieform, hårda sanningar serverat med en stor tallrik humor. Det är en historielektion, med inslag av religionskunskap, blandat med roliga timmen och det är sådär perfekt genialiskt – det är Liv Strömquists seriealbum Einsteins fru. Seriealbumet som inte går att lägga ner och som man bara vill skall fortsätta och fortsätta tills världen erkänner kvinnorna i historien och ändrar på orättvisorna.

Strömquist avväpnar med sina humoristiska serier och skapar på samma gång komik och eftertanke. Istället för att placera vår historias kända män på piedestaler så drar hon ner dem på jorden, visar deras rätta jag och får oss att skrattande förstå vilka dåliga pojkvänner de egentligen var. Och inte skulle i alla fall jag vilja vara tillsammans med Einstein efter att ha läst hur han behandlade sin fru. Han kallade henne "osedvanligt ful" i ett brev efter han dumpat henne för sin kusin, och det var bara en av de elakheter han sysselsatte sig med. Inte heller har Stings låt Every breath you take numera samma betydelse för mig. Och bara det visar på Strömquists förmåga att påverka.

Genom sitt seriealbum så pekar Liv finger åt de som trycker ner andra, åt de som tror sig vara bättre och åt de som bara blundar för världens genusorättvisor. Vi får se världen ur hennes ögon och det är både sorgligt och roligt på samma gång.

Att kvinnor är och alltid varit delvis förtryckta är nog något de flesta redan vet. Att vi i skolan knappt får lära oss någonting om kvinnliga forskare, konstnärer eller helt enkelt smarta kvinnor som gjort mycket för vår värld vet nog alla. Men jag tror nog att många missat hur illa det faktiskt är, det har i alla fall jag. I det här albumet kan du läsa om några av de bortglömda kvinnorna som stått bakom männen, som gjort mycket av arbetet och sen inte fått något av äran.

För att visa att det hon skriver inte är taget direkt ur luften så använder sig Strömquist utav ett fotnotssystem, och jag vet i alla fall ingen annan som gjort detta inom serievärlden. Men det funkar, och bra därtill. Efter att ha läst detta seriealbum får man lust att plocka upp ett antal böcker för att fördjupa sig i ämnena som Strömquist berör.

Men efter allt hyllande av innehållet i boken får vi självklart inte glömma omslaget – för även om vi inte skall så dömer många hunden efter håren. Och med detta omslag så är det nog ingen som ser negativt på stackars Fido som troget står i bokhyllan på Bokia. Elin Almered kan ta på sig äran för ett omslag dekorerat med Britney Spears, Fredrik Reinfeldt och några pingviner hit och dit som absolut lockar nya läsare.


Jag bad Liv att sammanfatta boken i en enda mening, och här har ni meningen till allmän beskådad: "Det är bättre att ägna sitt liv åt att förakta sina verkliga fiender, än att förakta de som man egentligen älskar” Ett citat av Voltairine de Cleyre, från serien Vad sa Voltairine? som ni hittar i Einsteins fru.

Boken borde helt enkelt användas i skolan, spridas med vinden och läsas av alla – det är i alla fall min personliga åsikt, och litteratur Sverige verkar hålla med, med tanke på alla bra recensioner boken fått.

Jag har ett sugmärke på halsen - sånt har bara tonåringar, det är föresten tydligen sexrelaterad också. Jag är förbryllad. Det handlar för mig istället om lånad utsikt och någon som kallar mig älsk.

Men för mig finns det helt enkelt inget osexigare än ett sugmärke, ja det skulle vara tårtljus formade som penisar dåda - men blivande mannen verkar tycka annorlunda, om sugmärkena, inte penisljusen.

Och jag gillar honom. Därav gillar jag hans sugmärken. Därav gillar jag mitt sugmärke - även om det är väldans osexigt. Jag gillar ju faktiskt allt som leder till ett sugmärke.

En osminkad estetjävel med knölligt linne, sugmärke och helläskig arm samt ADHD-katten som tvättat sig oavbrutet den senaste timmen skall försöka säga godnatt och sussa gott så jag kan komma upp, ta med kameran och åka till mitt extragig - att fota gamla mynt. Så kan man också använda en 10.000 kronor kamera och ett oförstått fotografiskt geni.

Ny perfekt och mysig position i sängen, men fjärrkontrollen borttappad - jag skyller på ADHD-katten. Jag har skickat multum med jobbansökningar och hoppas på svar.

Jag gillar nätter, och på något sätt är det bara nu jag gör nyttiga saker. Som skriver på texter, skickar mail och liknande. Undra vad de som kollar jobbansökningar tänker när de läser ett mail som skickas av en estetjävel klockan 03.48 på morgonen (tog exempel från några dagar sen).

Jag väntar på Sex and the City genom att se på the Big Bang Theory och röker sakta en cigg - jag kan göra rökringar ibland, dock helt utan vilja när det händer men ändå ett ögonblick av stor stolhet. Kanske är det värt att dö för? Att ibland ge tillbaka lite vackerhet till världen i form av små söta ringar som förpestar luften.

Mitt i natten dricker jag billig saft från ÖB i fint vinglas och äter helt demi-vegetarisk smörgåstårta ur en gammal glassback. Jag röker för många cigaretter (egentligen bara två men det är för mycket för alla lungor i världen). Jag skriver på en ny text och läser härliga bloggar. Och på något sätt är det här så nära äkta lycka man kan komma utan att ha min blivande man i sängen. (som förhoppningsvis är på väg när han är klar med nattens aktiviteter)

(Är ni chockade över att se mig i glasögon så bär jag bara glasögon när jag är i närheten av Fozzy/Anton och kan låna hans, för dyrt att skaffa mina egna. - Dont I look smart?)

Nu tänkte jag ta och svara på de få frågorna jag fick in på min mainstreamsfrågestund. För varje liten fråga är betydelsefull.

Så här kommer de:

Var kan man läsa dina frilansskribenalster?
Mina skriverier hittar man lite överallt, men där jag skriver oftast och man lättast hittar texterna är på UM elller ungdomar.se som sidan så fint heter - du hittar min redaktionspress här - bara trycka dig vidare in på läs mina texter så kan du läsa allt jag skrivit där. Jag har även publicerat en del i tidningen Appeal som finns här på gotland - de artiklarna kan man läsa online här. Jag finns hitills i nummer 10 och 11 2008. Förhoppningsvis hittar man mig snart i lite större sammanhang men det kommer.

När blir det en bok?
Så fort nån vill ge ut en bok som Estetjävel skrivit - so keep the offers coming!

Varför gillar jag din blogg så mycket?
Det är en fråga jag egentligen inte kan svara på, men jag är ju så otroligt grym så det är väldigt förstårligt. eller hur? Självklart kan man inte annat än älska en blogg som tillhör en estetjävel med humor och en kort liten konstnärlig ådra som alltid ler och gör andra glada.

Vad ska man egentligen kalla din blogg när man vill ropa ut dess namn från hustaken?

• Brieost
  
• Estetjävel
• Jilles blogg (jag gillar det sista bäst)

Det är helt valfritt vad man vill kalla min blogg - men det är förvirrande, det kan jag förstå. Estetjävel eller Jillies är nog mina favoriter av de ovanstående- Brieost blev det bara för att mitt vanliga nick - Fotogenisk - var upptaget. Kom på efteråt att estetjävel skulle kanske varit det smartaste valet då men det är alltid lätt att vara efterklok.

Att det gått att ändra så hade jag istället haft Estetjavel.blogg.se som adress.

Vilken färg gillar du bäst?
Jag tänker svara svart (även om det enligt många inte är en färg, precis som drakar tydligen inte kan vara ens favoritdjur). Men tidigare var det grönt, och det ligger nog ganska högt på listan. Sådär härligt mossgrönt som man blir så lycklig av.

Hur många tatueringar har du?
Jag har 8, eller 3. Beroende på hur man ser det. Jag har vingarna som du kan se i headern. Sen har jag Pi och Fi på benen - jag postade en bild för ett tag sen. Och sen har jag även 4 stycken stjärnor. (Gör det enkelt och postar bilder, hittade dock ingen där alla 4 stjärnor syns bra, men de på axlarna ser likadana ut fast utan det röda).

Jag passar även på att svara på en fråga som ofta ställs - Vad står det egentligen över vingarna?
Det står Desiderio Pennipotens, vilket är egenböjd latin som betyder/skall betyda Jag önskar mig förmågan att kunna flyga. Om det är fel så bryr jag mig inte. För det är min text istället för något känt citat. Det är typiskt Jillie-aktigt. Vingarna är för den delen egendesignade.


Berätta en hemlig hemlighet.
Fast om jag gjorde det skulle det inte vara en hemlig hemlighet längre, eller hur? Men jag kan säkert vaska fram något hemligt. När jag var elva så 11 så talade jag in en hel bok på band och lyssnade på, för att jag var för lat för att läsa den. Kom på i efterhand att det var kanske inte det smartaste jag gjort i mitt liv - brukar inte berätta det då jag inte gärna vill bli betraktad som jävligt korkad. Fast det passar väl in i min klantighet skulle jag tro.

Så, det var allt för denna gång. Bara att ställa fler frågor om ni har några. Jag skall försöka svara på alla så gott jag kan.

Min tv dog just, jag misstänker den sneaky little bastard som står i trappuppgången och sågar/borrar/whatever och har gjort sedan klockan sju.

Får man lov att stämma dem eller något? Det va finalen i Australias Next Topmodel och de skulle precis avslöja vem som vann. Det var verkligen klassiskt "Och vinnaren är ... ... ... wrrrrrrr *tvn räcker ut tungan och säger död*! Jag trodde sånt bara hände i tvserier och filmer - men icke sa nicke och helt plötsligt sitter jag mitt inne i en kliché utan dess like.

Jag börjar med att säga att mitt besök just nu har valt att vara anonym här på bloggen på grund av alla pinsamheter han säger och gör. Men jag kan säga att han är nog den enda kille jag känner som älskar att borsta håret mer än någon tjej - under de senaste timmarna har han tagit fram borsten och borstat håret kanske 10 gånger.

Anonym försöker förövrigt stå på händerna i min säng och höll på att döda min plastanka. "HJÄLP! döda inte ankan" är något som grannarna nog kommer höra i sina mardrömmar ett tag framåt.

Han smyger omkring med mobilkameran och försöker fånga pinsamheter samt inbrottstjuvar som han tror befinner sig i mitt kök - föresten så är fascinationen för min touchdimmer stor. Han försöker också bjuda ADHD-katten på cigaretter.

Minnevärda citat:

Nervositet kan skaka även den mest pålitliga grunden. Allt har gått så bra på senaste tiden (förutom stöld och bikarbonat i näsan dåda) och imorgon skall de ringa från Svenska Spel och meddela om jag går vidare till nästa intervju eller inte. Fjärilarna flyger som besatta i min mage och jag är ganska säker på att jag kommer spy sekunden efter jag lagt på luren med dem, oavsett vad resultatet blir.


Om de säger nej känner jag på mig att mitt liv kommer börja spira neråt igen, jag vill inte tänka så men ... det är så svårt att låta bli. Jag behöver ett jobb och annars måste jag gå tillbaka till telefonförsäljning och då kommer jag bit för bit att gå under.